Sedan den 18 september 2026 hänger Pablo Picasso och Francis Bacon sida vid sida på Albertina i Wien, i en utställning som fortsätter till den 31 januari 2027. Idén är enkel och oroande: två målare som båda gjorde människokroppen till ett fält av smärta, begär och sårbarhet, och där den yngre erkände att den äldre fick honom att börja måla. För dig som funderar på en poster med Picasso är utställningen en påminnelse om att hans figurer aldrig var bara dekor. De bär på en spänning som Bacon plockade upp, förvred och förde vidare, och som gör att en enda bild kan bli kvar i huvudet långt efter att du lämnat rummet.
Snabbfakta: Albertina, Albertinaplatz 1 i Wien, visar Picasso och Bacon 18 september 2026 till 31 januari 2027 med omkring 70 verk. Gästkurator är Michael Peppiatt. Biljetten kostar 20,90 euro för vuxna, barn under 19 går gratis och museet har öppet till klockan 21 på onsdagar och fredagar. Ett av verken är Picassos Mutter und Kind, en studie till Guernica från 1937, utlånad från Museo Reina Sofía i Madrid.
Paris 1927: tonåringen som såg Picasso och bestämde sig för att bli målare
Berättelsen om Bacon och Picasso börjar i en galleridörr. År 1927 såg den sjuttonårige Francis Bacon en Picasso-utställning hos Paul Rosenberg i Paris. Det var, enligt de som förvaltar Bacons arv, ögonblicket då han började tänka på att själv bli målare, även om det dröjde flera år innan han faktiskt gjorde det. Albertinas utställningstext sammanfattar det rakt: det var under Picassos inflytande som Bacon bestämde sig för att måla.
Det är en ovanlig relation i konsthistorien. Picasso, född 1881 och död 1973, blev aldrig själv påverkad av Bacon, men han följde enligt utställningen hans karriär med intresse. Bacon, född 1909 och död 1992, hade däremot Picasso som ett hot och en tillgång på samma gång. Hans tidigaste bevarade målning med tydlig koppling är Crucifixion från 1933, som hämtar sina former från Picassos badande figurer målade i Cannes och Dinard 1927 till 1932. Bacon har själv beskrivit hur han fascinerades av att dessa figurer kändes djupt icke-illustrativa.
Den som vill läsa mer om konstnären bakom ursprunget hittar vår grundguide i Pablo Picasso-posters, där periodernas skiften förklaras. Den här artikeln fokuserar i stället på mötet med Bacon och på vad det betyder för hur du väljer och hänger en Picasso-poster.
Vad som visas i Wien: omkring 70 verk om gråt, skrik och tjurfäktning
Utställningen har titeln "Picasso – Bacon: What It Feels Like to Be Human", ungefär "hur det känns att vara människa". Omkring 70 nyckelverk från internationella museer och privata samlingar ställs mot varandra. Albertina lyfter fram teman som korsfästelser, skrik, tjurfäktning, nakna kroppar och det som utställningen kallar "Tears of Eros", alltså begärets tårar. Det är inget mjukt urval, och det är avsiktligt.
Gästkurator är Michael Peppiatt, som har skrivit om Bacon i decennier och som fått i uppdrag att låta de två konstnärerna tala med varandra över generationsgränsen. Ett av de nämnda verken är Picassos Mutter und Kind (Studie zu Guernica) från 1937, som lånas från Museo Nacional Centro de Arte Reina Sofía i Madrid, museet där Guernica själv hänger. Studien visar hur Picasso redan i förarbetet till sitt mest kända verk lät kriget och sorgen forma kroppen, och den är ett av de verk som gör kopplingen till Bacons förvridna figurer begriplig.
"Picasso bröt sönder kroppen för att visa den från alla håll, Bacon förvred den för att visa vad den kostar att leva i."
Från badande figurer till 1944: så reste formerna mellan de två målarna
Den röda tråden i utställningen är ett bevisbart släktskap mellan former. När Bacon efter ett uppehåll mellan 1937 och 1943, då han enligt arkivet kämpade för att frigöra sig från Picassos dominans, återvände till målningen skapade han Three Studies for Figures at the Base of a Crucifixion 1944. Duken har biomorfa gestalter med utdragna rörformade halsar och svällande kroppar, och släktskapet med Picassos Figures at the Seaside från 1931 är tydligt för den som känner till båda.
Efter 1944 minskade Picassos direkta inflytande i takt med att Bacon utvecklade en egen, mer målerisk stil. Men citaten dröjde sig kvar hela karriären. I Three Studies of Isabel Rawsthorne från 1967 återvänder Bacon till Picassos motiv med nyckeln i dörren, en liten detalj som visar att en konstnär kan bära med sig en annan i nästan fyrtio år.
Det är här utställningen blir användbar för den som köper poster. Den visar att en bild från 1930-talet kan leva vidare och förändras i någon annans händer, och att ett motiv inte behöver vara vackert för att vara bra att leva med. Forskning om varför rörelse och kropp i stillbilder berör oss så starkt beskriver vi i artikeln om spegelneuroner och embodied simulation.
Fragmentering mot förvridning: två sätt att göra en kropp synlig
Albertinas formulering, att Picasso representerar fragmentering och Bacon förvridning, är användbar som nyckel. Picasso delar kroppen i plan och sätter ihop dem på nytt, så att du ser en profil och ett frontalt ansikte på en och samma gång. Det är en intellektuell operation: bilden säger att verkligheten har flera sidor. Bacon gör tvärtom och håller kroppen hel men trycker den ur form, ofta i trånga, nästan klaustrofobiska rum, som Albertina beskriver det. Det är en kroppslig operation: bilden säger att det gör ont att vara någon.
För inredningen spelar skillnaden roll. Picassos kubistiska och sena figurer är i grunden rytmiska och kan lätt leva på en vägg tillsammans med annat. Baconmotiv drar all uppmärksamhet till sig. Därför är Picasso det naturliga valet för ett vardagsrum och en matplats, medan Bacons stil, om du alls vill ha den, kräver mer eftertanke i ett rum där du själv bestämmer vem som tittar. Vi har skrivit om hur hjärnan reagerar på mjuka och hårda former i rundade former eller skarpa vinklar, och det är en bra bakgrund till frågan om hur starka motiv fungerar i vardagen.
Att ställa två konstnärer mot varandra är ett grepp som bygger på att betraktaren själv hittar sambanden. Du behöver inte kunna konsthistoria för att se det: en krökt hals hos Picasso återkommer som en utdragen hals hos Bacon, ett öppet skrik ekar mellan två dukar gjorda med nästan tio års mellanrum. Hemma fungerar samma princip i liten skala. Två bilder som delar en form, en färg eller en känsla börjar prata med varandra så fort de hänger i samma synfält, även om de är gjorda av helt olika händer.
Picasso på din vägg efter Wien: motiv, format och ramar
I Bozettos sortiment hittar du Picasso-posters i flera perioder, och bredare urval av konstverk av kända konstnärer om du vill sätta honom i sällskap med andra modernister. Francis Bacon finns inte i vårt sortiment, men tanken i Wien, att figuren är ett sätt att tala om människan, går att ta med sig till andra motiv.
Mors- och barnmotiv och linjeteckningar
Mutter und Kind-studien i Wien påminner om hur ofta Picasso återvände till modern och barnet, från de rosa och blå periodernas stilla gestalter till de sena, nästan skrattande teckningarna. Ett motiv i det spåret passar i hallen, sovrummet eller barnrummets föräldraplats, i 30x40 cm eller 50x70 cm. En enkel linjeteckning i svart på vitt ger lugn och tål en tunn träram.
Svartvitt som gemensam nämnare
En del av både Picassos och Bacons mest slagkraftiga arbeten kan översättas till svartvitt utan att tappa kraft. Våra svartvita posters är en bra utgångspunkt om du vill ha dramatik utan färgkrav. Hänger du två eller tre bilder i samma tonskala blir resultatet en liten egen utställning där du själv är kurator, med samma idé om dialog som Albertina bygger på.
Rum för rum: var Picasso hör hemma
I vardagsrummet tål Picasso stora format. En poster i 70x100 cm över soffan ger en tydlig mittpunkt, och figurativa motiv med kraftiga konturer läses även från andra sidan rummet. I hallen räcker 30x40 cm eller 40x50 cm, eftersom du passerar bilden på nära håll och hinner se detaljerna. På hemmakontoret fungerar enkla linjeteckningar bäst, eftersom de ger ögat vila mellan skärmtimmarna utan att dra blicken från arbetet. I sovrummet är mjuka, stillsamma figurer att föredra framför dramatiska ansikten, så att bilden är det sista du ser på kvällen och inte något som stör nattsömnen.
Tips: Hänga flera bilder med samma tema? Håll samma ramfärg och samma passepartout, men variera storleken. En 50x70 cm i mitten och två 30x40 cm på sidorna ger rytm utan att rummet blir rörigt. Låt minst fem centimeter luft vara mellan ramarna.
Moderna Museet och Wien: en svensk linje till Picasso
Du behöver inte åka till Wien för att möta Picasso i höst. Moderna Museet i Stockholm hade fram till den 5 april 2026 utställningen Sena Picasso, som öppnade den 22 november 2025. Utställningen handlade om Picassos sista år, då han målade snabbare, rakare och med större frihet. Missade du den kan en poster i hemmet vara ett sätt att behålla något av mötet.
Planerar du resan till Wien har museet öppet dagligen 10 till 18, och på onsdagar och fredagar till 21, vilket gör att du kan kombinera besöket med en sen middag. Mer information finns på Albertinas webbplats, och en bra bakgrund till relationen mellan konstnärerna hittar du hos Francis Bacon-arkivet.
Vanliga frågor om Picasso och Bacon på Albertina
Vill du ta med dig något av Wien hem utan att åka dit? Börja med våra Picasso-posters eller bläddra bland abstrakta posters där formerna talar högre än motivet. Välj en bild som du vill titta på varje dag, inte bara en som ser bra ut första veckan.